Direktlänk till inlägg 2 mars 2015
Många säger att jag vill ha uppmärksamthet och bara sitter där gråter och tycker synd om mig själv men det är inte så.. Det är en jobbig och svår resa att ta sig igenom och många klarar ofta inte denna resa på grund av folk som trycker ner dom så smärtan i bröstet inte går över utan blir värre. det plågar dom till den sekund då de inte längre orkar och bestämmer sig för att ge upp. Denna resa är på liv och död och det hjälper inte alltid att ha vänner eller familj vid din sida för hjälp... De ser hur du blir mer och mer sjuk. Hur du går djupare och djupare ner i mörkret.. Se dig fake le se dina sönder skärda armar och ben ser hur tom och livlös man kan bli.. Men de kan också göra så du skrattar. Få dig att le på riktigt få dig att se ljus och känna värme... Resan är inte lätt.. det här är en resa som ibland aldrig tar slut..
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|