Kan säga att vakna och vara blodig inte är kul.. Tur var inge blod i mitt hår eller på mina kläder utan bara på mina händer,täcket, 1 kudde och mitt ansikte.. Samt lite på mitt bord vid sängen och på golvet.... Blev att ropa på hjälp för ja när jag blöder näsblod då rinner det något grymt... Kan typ inte få stop på det.. I skolan blev till och med skolsköterskan nervös för hur mycket jag blöde.. Har blivit bränd och inte hjälpt.. Kännde mig trött så klart tappade en del blod idag.. Men är bara så trött på att jag ska må dåligare och dåligare...

Dessa känslor... Haft dom så så jävla länge.. Vet inte hur man inte kan gråta om kvällarna eller bara vilja skrika eller förstöra sig själv... Trodde allt skulle bli bra under gymnasiet.. Fick nya vänner.. Skaffade en nära vän som svek och lämnade mig och jag fick skit från henne.. Hittade något jag kunnde göra som var kul att göra efter skolan fick en hobby jag så längtat att göra igen.. När jag var med honom glömde jag allt jag var verkligen lycklig han fick mig skratta och le... Men känslan att inte vara välkomnen och accepterad förstörde min lust.. Så jag gick med smärta i mitt hjärta och tårar i ögonen.. Jag fick hema studier för jag klarade inte av att gå till skolan igen... Klarade inte av alla ord alla människor som förstörde mitt liv.. Jag hade kira där vid min sida hella tiden men hennes hjälp håller bara en kort stund... Jag fick ett virus som förstörde så mycket av min kropp.. Jag började gå ner i vikt något grymt... Jag tappatde hoppet på mig själv.. Jag trodde om jag var själv skulle dessa känslor försvinna men de blir bara större och större.. allt jag behöver nu är någon vid min sida..jag vill bara höra de ord jag hatade och visste var en löng men behöver fan höra allt kommer bli bra.. Kunna släppa allt...kunna gråta och känna värme.. För hoppet på ett bra liv börjar försvinna...