Litte smått orolig.. Kira låg bredvid mig och då jag flyttade närmare för att ja krama henne så flyttade hon sig. Ibland känns det som om hon inte vill vara nära mig lixom.. Men vart jag en går så är hon alltid bredvid mig och hon har varit till så stor hjälp. De gånger jag ramlat ihop/ svimmat har hon alltid stått där bravid mig och lixom ja kollat så jag är okej och hon har hjälpt mig til mitt rum ett par gånger. Pga benet gjorde ont så istället för att ställa mig upp så slängde jag min ena arm runt kira och tog stöd av henne på knäna.
Och när jag gråter så lägger hon sig så nära mig som möjligt ibland skäller hon för att vissa att hon finns för mig.
Blir så lycklig att ha henne vid mig och i mitt liv hon har hjälpt mig käppar i snart 6 år. Tanken är både gäjde för hon är min bbf! Men att tiden har gått så långt skrämmer mig.. Om 2 år så är det dags att sluta med hoppning. Pga hon har schäfer i sig och deras back ben blir dåligare med åren som går.