Ja alla vet ju som läser här jag måste psykiskt skit med mig själv...
Jag släpper inte in folk i mitt liv på grund av mina år jag blev mobbad..
Jag är rädd för människor för har blevit skadad av många..

Men när jag mår psykiskt dåligt så vill jag inte vara med folk..

Mådde psykiskt dåligt i 7:an fick min bästa vän gråta ett antal gånger på grund av att jag inte visste vad jag sa eller skrek till henne.. När jag väll såg vad jag hade gjort bröt jag bara ihop och sprang min väg.. Gick hem och var inte i skolan på en hel vecka, satt bara och förstörde min arm..

Mådde psykiskt dåligt en period i 8:an slog min kill kompis som försökte hjälpa mig.. Slog honom utan att tänka.. När jag insåg vad jag gjort så blev jag stel och slog näven i vägen och straffade mig när jag kom hem..
Såg också till att han mådde dåligt ett hundra talls gånger då jag bara lämnade honom inte svarade honom eller sa saker jag inte menade..

Mådde psykiskt dåligt i slutet av nian gjorde båda mina kompisar i klassen så besvikna och en av de vänner jag hade i 7:an Började gråta och bad mig sluta.. De andra blev bara besvikna.. För jag svek dom jag förstörde mig själv och de kunde se hur långt i mörkret jag hade sjunkit.


Först året i gymnasiumet..
Fick jag en psykisk period, och så skadade jag vänskapen mellan mig och en kompis jag träffat, blev osams bara för jag skrek att jag inte ville ha henne på mig och jag var trött på att ha någon hängande i min hals... Även om jag inte menade det på så viss så förstörde jag vänskapen...

Mer mot slutet lämnade jag alla snälla kamrater som jag fått och som varit så oroliga för mig.. Jag stängde in mig i ett rum gick aldrig ut när jag var i skolan sen gjorde jag beslutet om hema studier.. Och sedan lovade jag dom att jag skulle se till att må bättre till hösten men jag dök aldrig upp valde en gång igen hema studier och praktik.. och sedan har jag inte skrivit till någon av dom..

Jag gör hemska saker då jag mår dåligt jag tackade inte ens de som fanns för mig när jag mådde som värst.. Ne jag gjorde bara dom illa och säga tack för att ni finns via mobil eller dator är fegt och jag säger igen jag ska säga tack ansikte mot ansikte då jag mår bättre.


Jag ber om ursäkt för att jag är så deppig och väljer den vägen som är att stänga ut alla ovh göra de illa den vägen men jag gör hellre så en att göra något jag ångrar i flera år..
Man måste förstå när någon mår dåligt att behöver den hjälp så kommer man då men vill dela med sig av smärtan och be om förlåtelse..


Vet att idag träffade jag Julia men mamma förklarade vad jag föröka göra innan skolans start och förklarade min hälsa och psykiska tillstånd och hon lyckades idag få mig skratta så jag fick ont i magen inte kunnat skratta på flera veckor!
Och hade jag inte träffat henne då vi köpte ägg hade jag nog inte svarat henne heller om hon skrivit..
Men nu stod hon öga mig öga och frågade om jag kunnde komma och fota henne och hennes nya häst och på något vis kännes skönt att få ut lite med en kompis berättade inte allt men lite och sen fick jag se henne glad av de bilder jag tog.. Och jag själv fick sitta på en häst rygg igen.. Och skratt då jag såg mitt fail i första traven.. Tyvärr inte den alla andra önska men det var en häst rygg..

Ja idag blev det ingen lång stund inte
Direkt då jag kom så sa Katarina att jag kunde vika tvätten i trappan ovh ta hand om disken och sedan åka hem.
Så jag gjorde det och lite till tvättade diskbänken och bordet samt soppade lite på golvet innan jag gav mig av hemåt.