Direktlänk till inlägg 11 september 2015
du finns alltid i mina tankar..
Jag är rädd och kommer nog alltid vara det.
Vill vara där vid dig.
Men hur ska man kunna vara på ett ställe som man inte känner sig accepterad inte känner sig välkommen och utstött.. Där allt man säger inte går inte eller inte är bra..
Saknaden att krama om dig. Saknaden av att ha dig knuffa eller bråka.. Att se hur mycket du byggts upp och utvecklats!
Mins första gången jag träffade dig.
Hur jag fick gå med dig för su var halt. Hur du trampade mig på foten och hur du redan då vissade att vi skulle bli så nära vänner. Du accepterade mig! Det var som du känt mig i flera år även om vi just träffades. Blev så glad att få börja rida igen.. Jag var rädd för trav för galopp för det mesta men jag vågade testa med dig det tog tid men jag vågade tillslut.. Jag var lyklig! Allt var bra men tiden gick allt förändrades det roliga försvann med känslan av trygghet och glädje. Hade alltid ett leende men det betyde inte att det var äkta! Kollar på dig varje gång jag ser dig. Det svider men vi kommer tyvärr aldrig knyta det band jag klippte.. Inte i detta liv.. Jag har så mycket ilska och sorg över att livet alltid ändrar sig! Om allt kunnde varit som det var i början.. Kanske jag klarade att bita ihop. Men kan tyvärr inte det som allt är nu.. Får bara hoppas att vi kan knyta vårt band i nästa liv!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|