Pappa kom in i mitt rum och pratade.
Han förklarade att alla ät bäst på olika sätt och han berättade om hur dålig han var med hästar i börjar.
Och han satt och förklarade hur glad han blev varje dag jag kom hem hade mitt fina leende efter stallet.
Och hur jag var så lycklig då jag berättade hur heppe hade varit.
Och se de få bilder som finns på oss hur jag har ett lyckligt leende och hur jag hade en så bra fokus.
Han vill att jag ska fortsätta vara den jag är och göra det jag gör för att han ser att heppe älskar mig och att lämna honom skulle få honom ledsen.
Då bröt jag så klart i hopp vet inte hur länge han kramade mig och jag bara skrek och grät som en barn unge..
Jag har liksom inre panik för jag har starka känslor för heppe med. Jag blir alltid lycklig då jag ser honom han får mig alltid att skratta och han gör mig så lycklig. Jag har börjat våga mer och han har hjälpt mig med många av mina rädslor. Men tyvärr inte alla.
Men jag känner mig så dålig.
Men vem vet jag kanske är bra på mitt sett men jag kanske inte ser det.
Sen bilder mer så kanske jag kan se hur jag förändras. önskan är stor jag jag är så rädd att fråga. Sen en syster som inte hjälper mig i nöd... :'(

Idag har jag inte sett mycket ljus.
Varit ute och hållit på med kira. Knappt pratat eller varit med min familj.
Kira och jag har varit ute typ hella dagen. Gått hit och ditt och tränat och lekt. Känner mig nere pga vet ej om ridning. Känner att jag inte lyckas med det jag vill. Och hoppades på att kira skulle få mig på bättre tankar och det gick en sund innan det kom hästar på vägen. Då bröt jag typ ihop för jag vill och samtidigt inte. Detta är inte första gången denna panik om ridning finns. Hänt många gånger och ja. Om detta hella tiden händer vet jag inte om jag ska hålla på älskar man det så vill man inte släppa det.
Jag är en sån idiot som inte vet vad jag själv tycker. Och vad jag själv vill...

Saknar att sitta på hästryggen.
Men många gårner då jag sitter så känns det inte som jag hör hemma här. Som om jag inte är riktigt bra på det. Har riktigt den här änden för det.
Tror jag håller på att tröttna eller något.
Önskan av roligare saker att göra och mer foton men får aldrig med min lilla syster så hon kan ta kort på mig och heppe det är det jag önskar jag hade mer bilder på det är heppe och mig då vi rider eller bara myser jag skulle bli så glad har typ inga Max 45 bilder på oss två inge mer.. :(
Kunna hålla på och busa med honom skulle också vara kul skulle inte bry mig hur jag såg ut bara han har roligt och jag. Öva bommar och kunna rida i terräng och andra ridvägar och sen kanske köra dressyr skulle ju inte heller vara dåligt.

Mamma pratade om att hon har en kompis som letar efter någon som kan hålla på med hennes andra häst och mamma tänkte på mig på en gång. Hon vet att jag gillar hoppning och sen hålla på med hästen inte bara rida den. Inte bara sitta där på ryggen. Vill kunna hålla på och leka busa och träna den från marken skulle jag absolut inte säga nej till. Kunna longera och hoppa,öva bommar utan någon på ryggen det låter så jävla roligt och nät jag ser eller läser folk göra det vill jag Göta det mer men vi har ingen ridbana så har svårt att göra sånna roliga saker.
Och mamma hella tiden bara de har ridhus och det har ridbanan och jag kör ner dig när du vill vet du för hon vet hur du mår och hon skulle gärna ha dig som hjälper henne jag tror du skulle gå bra ihop.

Känner liksom att jag vet inte vad jag ska göra. Vad jag ska säga så ska fundera på detta en period innan jag gör ett val osv.

Ush när jag läste denna text fick jag panik.
Jag har dock aldrig spytt blod men hostat blod har jag gjort i 4 år nu. Det som är roligt är att de inte hittat något sår i min mage och de har kollar hur många gånger som helst.
Det som också skrämmer mig är att det kan ta flera månader imellan då jag hostar blod. Skräcken kommer varje gång jag hostar och jag kollar min hand finns det blod i den måste jag ta det lugnt och sätta mig ner så inge mer blod kommer. Men finns det inge blod så andas jag liksom ut av glädje. Hänt många gånger i skolan och både lärare och de i klassen reagerade skarpt på det.
Var hos Skolsyster många gånger för det men sjukhuset mer.
Hatade liksom då det hände under en lektion. Många vänder sig ju om när någon hostar och det blir nog lite mer som kollar på en då blod kommer mellan fingrarna.
Med glädje säger jag att jag inte hostat blod på länge. Tror jag hostade blod på grund av stress och mobbning det tror min mag läkare också det händer inte ofta.