Jag kanske borde sluta.
Lämna dig till en annan jag förstör ju ändå så mycket.
Lyckas alltid göra bråk fast jag försöker få allt lugnt. Jag är feg och det vet jag. Du klarar dej bättre utan mig, du kommer att komma långt utan mig! Vet ju inte ens vad jag gör för dig längre. Om jag fått dig bättre i något allt känns så jävla dåligt.
Efter mitt misstag så vågar jag inte längre jag är rädd så jag tror jag måste lämna dig tyvärr. Jag har liksom inte styrkan känner jag. Det känns som om jag stannar så händer något igen och jag bryter ihop.
Jag vill att du ska ha det bra men med mig har du nog inte det. Jag hjälper dig inte utväxlas eller något.
Jag är rädd och svag och bara problem så du har det bättre utan mig!

Efter allt som hänt och hur dåligt jag mår och rädslan och sorgen i bröstet har jag ändå lyckats äta 2 så makor med lax på en hel jävla dag..
Jag har värdens problem när jag ät ledsen besviken eller rädd samt har ångest att äta vilket jag nästan har varje dag jag är så nervös och rädd,
Och mer blir jag för har jag inte gått upp tillräckligt till den 4 så blir jag inlagd igen :'(
Hatade det första gången och händer det igen får jag panik,