Sorry kommer inte något att förlåta mig... Jag är bara en irriterande sak...
Förgiftat mig själv med min rädsla och osäkerhet... Förstörd människor liv på grund av min rädsla.. Lämnat de som försökt hjälpt mig... Låst ut de som varit oroliga... Struntat i de som behöver hjälp..
Jag behöver nog detta skit.. Jag förskännar att dö långsamt... Med smärta och tårar...
Allt är bara mörkt,,.

Sov dåligt under kvällen...
Mamma fick hjälpa mig till bilen.. Pga hade problem att stå och gå själv...
Värdens storm ute.. Och jag känner bara jag vill dö... Vet att jag skrev att alla depriton grejer skulle minska.. Men vissa läsare visade sig vilja veta hur det går om det blir sämre eller bättre..
Men ja Maria och jag började prata och hon fråga mer om mina år i skolan och då bröt jag ihop det var bara som jag inte kunde sluta gråta och smärtan i mitt bröst... Alla ärr började svida.. Kände bara att jag inte längre kunde anda smärtan fick mig nästan att skrika.. Men efter ett tag lyckades jag lunga ner mig.. Smärtan gick inte över men jag kunde börja andas.. Ärren jag har svider en och allt kaj vill är slippa leva mitt patetiska liv jag själv fixat.. Skrattade åt de som mobbade mig när de slog eller plågade mig... Grät aldrig framför dom.. Jag går fan och bär på smärta dag in och dag ut och nu tror jag att min kropp har fått nog.. Känner av det många ser det.. Ser mer död en levande.. Mitt ben är skit.. Sover dåligt går med feber och huvudvärk.. Mitt ben är skit och jag orkar inte längre göra det jag älskar... Jag har nu börja bli trött på det... Jag vill bara slippa smärtan och vara en patetisk skit för alla och äntligen få frid och vara lycklig..